Albertine och Herbert

I skuggan av unga flickor i blom i skuggan av ett äppelträd i blom.



Men, just nu: på ett litet, litet bibliotek mitt i Sverige.

Sedan, lite paus då och då, med några spår från Herberts - som det tycks nu - alldeles förnämligt fantastiska Scale. Disco, house förstås och lite r n'b men hela tiden med ett eget elektroniskt kantigt blippande. Och på sina ställen glimmrande discostråkar som jag älskar, nästan sextiotals-bacharach-esay listening...

Som det känns nu: Matthew Herbert (och hans fru) är precis vad vi behöver för att överleva sommaren.

Sommar-stiltje forts.

Booklist:

Philip Roth - Konspirationen mot Amerika
Marcel Proust - I skuggan av unga flickor i blom
Kjell Eriksson - Nattens grymma stjärnor
Gunnar Björling - Du jord du dag
Eduardo Galeano - Fotbollens himmel & helvete

Sommar-stiltje

Playlist:

Colleen - The Zither Song
Moondog - Avenue Of The Americas
Arthur Russell - Instrumentals 1974 - Vol.1-4
Darrell Nulisch - Handle It With Care
Rozetta Johnson - Mine Was Real
Mardi Silhouette - Herr Rossi
Harpers Bizarre - Witchi Tai To
My Latest Novel - When We Were Wolves
Sickoakes - Taking The Stairs Instead Of The Elevator
Junior Boys - FM

Fotbloggs-VM vol.2

Så, då är det bara två dagar kvar, tills det är fyra år till nästa fotbolls-VM. En kär gammal vän man tycker om när han väl kommer på besök, men som man nog ändå bara orkar med en månad vart fjärde år...

Jag lyckades i alla fall pricka in ett av VMs semifinallag - Portugal. Annars blev väl inte alls det här fotbolls-VMet som man hade tänkt sig det - men, såklart, rätt bra ändå... Och ja, i alla fall för Italien och Frankrike då...

Ända sedan Platini och Tiganas tid på åttiotalet har jag haft en speciell fäbless för fransk fotboll. Fransk fotboll och fransk fotbollskultur som i mångt och mycket framstår som Englands själva motsats. Hur hårda och tuffa de franska mittlåsen än är så är det elegans framför kamp, delikatesser framför ruff. En coolness när engelsmännen framstår som desperata.

Det engelska laget har alltid hela det fotbollstokiga landet bakom sig. Det franska laget bryr sig inte alls den vita franska eliten om på samma sätt... Frankrike har ju som land aldrig varit en fotbollsnation på samma sätt som sina grannar Italien, Spanien, Tyskland och England. Det kanske är lite fånigt, men detta skapar en känsla av att det franska laget slår underifrån på ett annat sätt än England och Italien.

Så, självfallet hejar jag på Frankrike på söndag... Italienarna, med Cannavaro i spetsen, verkar dock grymt hungriga. Den som står upp längst när VM-slutspelets två bästa försvar möts kommer att vinna...

För hösten eller kanske regnet

Nu på sommaren, i alla fall när den är så här fin och varm som den varit den sista tiden, känns ju det här med bloggar (eller till och med Internet och datorer) varken speciellt kul eller intressant. Det känns ju som att man liksom varken har tid eller lust att sitta inne och knattra på nån dator när det är trettio grader varmt ute... Även en laptop blir lätt tung och varm i juli, och solen reflekterar jobbigt mot skärmen... Annat är det förstås under höst och vinter när soffan och datorn ofta känns som en ovärderlig kokong att krypa in i när kalla vindar viner utanför fönstret.

Man ägnar hellre sin tid åt fotbolls-VM, vindrickande på en filt eller cykelturer. Och böcker förstås (just nu Kosmos, Svavelvinter, Ett kommande arbete)... och papperstidningar... Boken har väl aldrig varit i någon kris , men dagstidningen har det ju faktiskt hänt att man funderat lite över under vinterhalvåret, när nätversionerna ofta räcker bra och när DNs kulturdel bara tycks bli tråkigare och tråkigare, och när de ständigt växande papperåtervinningshögarna belamrar halva köket...

Och musiklyssnandet (som numera ofta förstås är så nära ihopfogat med datoranvändandet) har väl även det varit sparsammare än normalt. Om man är fler än en känns ju iPoden rätt körd, så musiken förbehålls under långa stunder till parkgrannar med (ofta, ja, faktiskt) nån reggae i ljudsystemet. Det finns alltså, märker jag, en hel del skivor som bara väntar på att tas i belägring, skivor som, likt ett fint gott (hoppas man förstås på) vin, bara behöver den rätta måltiden eller festen, för att de ska korkas upp. Man har druckit sorten, märket förut och hoppas nu att denna ska vara lika fin den. Detta gäller exempelvis följande skivor:

Testbild! - Imagine A House
Förstod aldrig riktigt storheten i The Inexplicable Feeling Of September. Den tidigare utgivna The Double Life of Testbild! gillade jag av någon anledning mycket mer, kändes mer oväntad i sina vändningar, finare i sin ljudbild och mer abstrakt vacker. Precis som jag hoppas, och tror, att Imagine A House kan vara - och mer!



Marsen Jules - Les Fleurs
Herbstlaub var en knock och för mig absolut en av förra årets bästa skivor. Kan Les Fleurs åtminstone komma i närheten av detta är jag alldeles nöjd.



Junior Boys - So This Is Goodbye
Last Exit var i delar - kanske speciellt i titelspåret - men även i sin torra, väl sammanhållna helhet en outbytbar del av 2004. Jag drömmer om att So This Is Goodbye (vars titel, men även musik såklart, jag hoppas är inspirerad av Stina Nordenstam) inte bara kan vara det, utan ändock mycket mer!