2006-12-27

Årets album



1. Scott Walker -
The Drift
"På vägen hem, på bussen, i regnet, är The Drift det enda som når ända in. Har lyssnat till och från sedan i våras, men tassar ändå bara omkring på ytan – här finns fortfarande massor kvar att upptäcka. Clara, Cue, Psoriatic, The Escape, A Lover Loves är fantastiska skapelser, byggnadverk, till låtar."



2. Clogs -
Lantern
"Jag vet inte om det är i blandningen mellan ett väl uttänkt komponerande och ett precist skickligt improviserande som den stora hemligheten ligger. Men de både intrikata och lättlyssnade kompositionerna har en säregen lyster och uppbyggnad. Sedan: filmisk, romantisk, hotfull och varm – ja, det mesta som man behöver för att man ska vilja lyssna och lyssna och lyssna…"




3. Herbert -
Scale
"Scale tycks i alla fall just nu som den perfekta blandingen av house soul disco jazz, electronica ljudkonst – som i slutändan ändå resulterar i en popskiva!"



4. The Sleepy Jackson –
Personality
"ändå kan jag inte låta bli att lyssna… Två möjliga anledningar: låtarnas, vid tillfällen, förödande effektiva melodiska hitkvalité och arrangemangens sjaskiga överdrifter där körer, på körer, på psykedeliskt arvegods i form av synthar och stråkar, snurrar runt och omkring sång efter sång…"



5. Are You Scared To Get Happy?
"Differnets liveversion av It Never Entered My Mind gör mig (fortfarande) andlöst sugen på deras nästa framträdande. Sarto gör Hammarbyhöjdens tunnelbanestation (som jag åker förbi nästan varje dag) ack så skrämmande. Change or Lies är en av Majessic Dreams allra bästa låtar (vilket, faktiskt, inte säger så lite). Eating Noddemix är fantastisk."



6. Vida Burguesa
"Det är vass indiepop, fluffig bossa, psychedelisk softrock och själfull easy listening. Och vissa kan kanske vid en snabb, liten lyssning tycka att det känns retro eller till och med konventionellt - men ack så fel de har! Siesta är ju löftet om en annan värld, det ständiga solskenet, ett evigt sextiotal på franska rivieran, äventyr och cocktailpartyn."



7. Wechsel GarlandEasy
"Mardröm eller dröm? Ful eller snygg? Hela tiden både och i ett avigt, men precist, växelspel. En röst som gärna skulle vilja vara en skönsångares men som - på både gott och ont, får nog ändå sägas – blir mer än det när den skaver och kränger mot medelhavsreggae, loungejazz, trummaskinseasy listening och fin stråkindränkt tysk synthpop."



8. The Radio Dept.Pet Grief
"Man kan luras till att tro att låtarna är lite svagare än på Lessers Matters, vilket jag inte håller med om, då jag tror mig veta att de bara är subtilare, ännu mer fint utmejslade för längre varaktighet och en bättre hållbarhet. Om det stämmer kommer det nog visa sig att Pet Grief endast är ett steg framåt för Radio Dept."



9. The Gentleman Losers - The Gentleman Losers
"gitarrer, gitarrer, ingen distortion, men med tunga, långsamt lunkande beats, pianon eller andra plink och virvlande elektroniska strömmar som lyfter mot himlen, som röken från utegrillen…"



10. Ryan Teague
- Coins & Crosses
Coins & Crosses gillade jag först, avfärdade jag sedan lätt som tom och enkel i jämförelse med Ryans förra skiva, och har nu återigen, under årets sista veckor, börjat hitta nya djup i...


Till sist: Skivor som tycks mig mycket bra, men som jag av någon anledning ännu inte riktigt lyckats greppa, troligen för att jag inte lyssnat tillräckligt många och ordentliga gånger... I någon form av slutända tror jag att de kan kvala in bland årets allra förnämsta: Momus - Ocky Milk, Hans Appelqvist - Naima, Scritti Politti - White Bread, Black Beer.

(2005)

Inga kommentarer: