2006-04-21

Det ärligt fejkade

”Något verkligt intresse för kulturen verkar inte finnas, bara en radar på autopilot som piper till varje gång två punkter kan förbindas, två fenomen kan utses till en trend. Kanske är det så att kulturjournalistikens hopp är att våga bli litteratur igen?” skrev Joakim Norling för ett tag sedan på The Jet Set Junta, i en text om Londonnatten och Sukhdev Sandhus webbprojekt Night Haunts.

Hmm…



Det finns allt en lockelse där någonstans. En lockelse som jag nog också har givit lite uttryck för på den här sidan vid tillfällen (utan att hävda att det jag skriver här är varken litteratur eller kulturjournalistik, vilket också kanske är själva poängen). Här har jag ett litet forum jag kan nyttja som jag behagar där jag skriver när, var och hur jag vill. Varför då skriva mer standardmässiga skivrecensioner? För att jag är musikintresserad? Ja, det är klart… Men bloggandets friheter - bristen på redaktörer och ansvar – pockar på yvigare texter, mer obeprövade grepp och tilltag…

Utan att se mig som någon bloggfanatisk teknikdeterminist skulle jag gissa på följande: det finns mycket kulturjournalistik som skulle vilja bli mer litterär, men den journalistiken har svårt att hitta någon plats i mer etablerade, ofta tryckta, medier. Det gör i sin tur att den typen av journalistik söker sig ut på nätet. Där kan man skriva hur långt man vill och på det sätt man önskar.

Var hittar man då de där fantasiska mer litterära texterna? Vilka bloggar innehåller sådana? Finns det sådana? Ja, det finns säkert exempel, men att de är många och lätta att hitta är nog tveksamt. Jag tycker mig uppfatta att det dominerande antalet bloggar är av två olika sorter:

1) De bloggar som är som tidningar och fanzines. Texter skrivna av författare som skriver som om det de skrev ska publiceras i en (pappers)tidning. Textförfattare som inte bryr sig om att de har bytt plattform. Kanske för att de helst skulle vilja skriva i en tidning, men som av olika anledningar inte har den möjligheten.
2) De bloggar som är som anteckningar och dagböcker. Korta meddelanden och pladdriga dagböcker om ditten och datten. Texter av författare som skriver som om de skrev i sin dagbok med lås på. Textförfattare som inte bryr sig om, eller som inte riktigt tänkt igenom, att deras texter är öppna för alla att läsa… Eller: textförfattare som fejkar ärlighet och mer eller mindre exhibitionistiskt blottar sanningar och lögner.

Inget ont om någon av dessa former. De har säkert båda sina uppgifter och förtjänster. Men: de intressanta och läsvärda bloggarna kommer nog att förändras, utvecklas och hitta nya vägar i framtiden. Nya tilltal, andra stilistiska grepp, annorlunda utgångspunkter osv. Det dominerande antalet bloggar kommer säkerligen även i fortsättningen att vara rätt ointressanta, men den som letar kommer nog att kunna hitta sina guldkorn. Texter och sidor som i alla fall har en ambition om att förändra och experimentera. Som någonstans kanske kan hitta någon ny väg för journalistiken, litteraturen och blandningen där emellan.

Marshall McLuhan hävdade att ”först nya medier gör de gamla synliga i deras egenskap av medier”. Hur är det då med dagstidningarna och böckerna och t.ex. bloggarna, som en specifik liten del av informationstekniken? Om en blogg kan få oss att se på journalistiken och litteraturen på ett lite annorlunda sätt? På ett nytt (eller gammalt) sätt? Möjligheterna finns nog där…

Ett tydligt, och radikalt annorlunda, exempel på en blogg som nyttjat möjligheterna är förstås Poloblogg: ”Om man snurrar runt lite i bloggosfären bland dagböcker om katter och baksmällor – "de som värdesätter en fejkad ärlighet över allt annat", som Gärningsmannaprofilen skrev - kan Poloblogg fungera som ett välbehövligt motgift”, har jag skrivit här tidigare.

Men det är ändå synd att det fortfarande ska vara så! Att det fortfarande är ”den fejkade ärligheten” som ligger som ett tungvått filter över en stor del av bloggosfären… Mycket skulle nog bli ack så mycket intressantare om de inte brydde sig så mycket om det där med ”ärlighet” och riktade in sig lite mer på ”det fejkade”. I bästa fall kanske till och med bli lite mer litteratur? Den som läser texterna på den här sidan löper nog risken att drabbas av ett och annat vådligt försök i framtiden.

Inga kommentarer: