2006-02-27

Deaf Center - Pale Ravine

Type Records har försett oss med ett antal fina skivor de senaste åren. Mest känd är antagligen Khonnors Handwriting. En skiva som även jag uppskattade starkt (även om det nu börjar bli ett bra tag sedan jag spelade den sist). Annars har jag njutit rätt mycket av Goldmunds Corduroy Road, men även Mokiras Album har spelats. Under helgen har jag också spelat deras nya släpp, Pale Ravine av Deaf Center, ett antal gånger. Deaf Center består av de norska killarna Erik Skodvin och Otto Totland, och de skapar någonting, som nästan för enkelt, kan inplaceras bland de senaste årens skivor där electronica möter klassisk musik. Jag såg fram emot något likt förra årets favoriter i genren: Marsen Jules och tidigare nämnda Goldmund.

Till viss del infriades också förväntningarna: i många utav skivans partier kan man hitta mer eller mindre starka beröringspunkter med både Herbstlaub och Corduroy Road; kanske främst i de svårdefinerbara stråksjoken och i de lojt stämningsfulla pianoklinken. Gott så, men den lätta popkänsla som jag ända hittade långt inne i Marsen Jules och Goldmunds hjärta är svårare att finna hos Deaf Center. Låtarna maler ibland på lite väl likartat utan mening eller mål, melodierna uteblir lite väl lättvindigt i allt för långa partier och de stämningsfulla partierna övergår titt som tätt i en nog så enformig dramatik. Filmiskt javisst, men då också skräckfilmiskt: på gott, men mest på ont i billiga knep och stor dramatik utan stor finess.

Trots detta så går det an: jag har spelat skivan om och om igen senaste dagarna. Som en liten stämningsskapare i bakgrunden när man läser en bok funkar den bra. Vissa partier är intressanta: oftast när de tjockaste stråksjoken får klinga ut och pianot och någon svårplacerad sampling bereds en större plats.

Pale Ravine var alltså en liten besvikelse, men ändå en helt okej skiva. Paradoxalt nog så känner mig ändå väldigt sugen på att ta mig an fler skivor i Types katalog: "Julien Neto : Le Fumeur De Ciel. Julien Neto has brought us an album of underplayed, theatrical beauty. A soundtrack to the hazy memories of childhood exploration and the melancholy of loss.", "Sanso-Xtro : Sentimentalist. Subtle analogue experimentation and brave acoustic instumentation collides in this astonishing debut from Melissa Agate." och "Ryan Teague : Six Preludes. A haunting collection of modern classical works from British composer Ryan Teague. Electronics are subtley woven into the classical framework to create something totally breathtaking and original.". Kan nog vara någonting för mig!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Chewbacca , lyssnar också på Norrmän, men bara ibland.

Elias sa...

Hej Anonymous! Kul att höra från dig igen... I just wish I knew you better! Frågan är dock också något i stil med: vilka norrmän? vad tycker han om det? Eller...