2005-06-12

Vem skriver man egentligen för? Kanske inte varför?, utan just - för eller till vem? Frågor som många Internetskribenter och främst då kanske "bloggare" säkert ställt sig någon gång. "För alla och ingen" har jag tidigare svarat på den frågan. Nu har jag märkt att den intressanta "deleuzianska" bloggen Rhizom långt senare svarat på samma sätt på samma fråga. Svaret är väl egentligen föga originellt, men ändå: intressant! - och de "flöden" man på Rhizom pratar om: "de yttranden som genomströmmar oss, de vibrationer som passerar genom våra stämband, ut genom våra munnar, tillhör inte "oss". Det är istället en position, en lokalitet, en singularitet, på ett vida större socialt och ontologiskt fält som manifesteras i form av ett yttrande"

Antagligen är detta inget problem och egentligen inte krångligt alls (deleuzersig!); det kommer säkerligen att nysta upp sig vad tiden lider och vi kommer att lära och att vänja oss vid nya sätt att publicera, producera och kommunicera. Vi är nog bara inte riktig där än. Krockarna mellan det allmängiltiga och det djupt personliga slår oss kontinuerligt när vi läser bloggar och andra typer av Internetpublicerade texter. "Att blogga skiljer sig väsentligt från att skriva uppsatser, artiklar, krönikor, brev, mail, dagboksanteckningar" skriver man på Rhizom, och visst är det nog så. Journalister på dagstidningar har en definierad målgrupp på ett helt annat sätt än en vanlig bloggare. De kanske har 250000 prenumeranter som de vet kommer att, med allra största sannolikhet, i allafall bläddra förbi text och bild. Brev och mail har bestämda adressater och dagboksanteckningar är det ofta bara du själv som läser. Saken är nog den att bloggar i många fall fungerar som en blandning av de tre ovan nämnda genrerna. Här har jag tidigare försökt skilja mig från de bloggar som fungerat som rena offentliga dagböcker, då jag till stor del funnit det - att göra sitt privata vardagsliv till någon slags inbillad offentlighet - rätt löjligt. Min tanke till en början var att denna blogg istället skulle vara någon slags dagbok över kultur man stöter på, och tankar om den som man vill få på pränt. Men det är ju svårt att vara opersonlig, för att inte säga omöjligt och kanske också rätt tråkigt (men det finns väl grader i helvetet?), och med de senaste semesterhälsningarna här på Sondera blev det ändå dagbok av allt ihopa ändå... (och är det ändå inte dit som mycket av dagens mindre bra journalistik verkar styra sin kosa? Vad är dagens reseprogram i TV? Och Bjurmans och Virtanens New York-kröniker handlar väl oftast mest om vilken bar de suttit på när den och den gamla rocklåten spelats i jukeboxen etc.)

I klassisk litteratursociologi brukar man i den litterära processen ofta skilja mellan det privata och det offentliga. Internet har nog till viss del brutit upp den distinktionen. På Internet existerar mycket kultur bara på ett plan som man till stor del kan kalla privat: när det gäller hela ledet från produktion till distribution. Till viss del i alla fall: det privata är ju på väg att bli det offentliga. Eller? (prova bara att läsa någon av Expressens "bloggar"). Jacques Derrida antydde tankar åt det hållet i sin bok Mal d’archive angående effekterna av "electronic mail": "…Electronic mail is now even more than the fax in the process of transforming all the public and private space of humanity, and first of all the limit between the private, the secret (whether private or public) and the public of phenomenal."

Inga kommentarer: