2005-06-18

Postningarna kommer inte lika ofta längre? Hängivna läsare kanske har undrat om man har börjat tappa av, mist styrfart, fått slut på ork och inspiration eller helt enkelt fått solsting... (nähä...) Svaren kan vara många men helt klart är i alla fall att när det äntligen blir sommar och sol spenderar man hellre kvällarna ute, vid vattnet, promenerandes och/eller tittandes på solnedgången. Kanske picknicka? Men det är inte hela sanningen. Låt mig försöka (obs, bara försöka) förklara:

I Nietzsches aforism Till moralpredikanterna skriver han bl.a följande: "Jag vill inte predika moral, men till dem som gör det ger jag följande råd: Vill ni slutgiltigt beröva de bästa tingen och tillstånden allt anseende och värde, så fortsätt att ta dem i er mun som hittils! Ställ dem i spetsen för er moral och tala från bittida till sent om dygdens lycka, om själens frid, om rättfärdigheten och den inneboende vedergällningen. Så som ni går på, kommer alla dessa goda ting till slut att bli populära och ropas ut på gatorna; men då kommer också hela förgyllningen att ha nötts av, och mer än så: allt guld som fanns i dem att ha förvandlats till bly."

En text med vida betydelser och stort djup... Men vad har texten egentligen här att göra? Ja, vi ska som om den är relevant i sammanhanget.

I ett tidigare inlägg här på Sondera skrev jag om att "Bok trendigaste prylen just nu", "Boken - hippast just nu"!, och avslutade med frågan: "Innebär det att en tjockare bok är hippare än en tunn?". Ja! Eller kanske...

I ett annat inlägg har jag varnat för Vinylfetischisterna, och delvis hänvisat till att "detta digitaliserande, eller vad man ska kalla det, tror jag också gör (eller borde rent logiskt) införa en ny exklusivitet för det materiella".

Hur hänger nu dessa saker (min långsammare publiceringstakt, Nietzsche, trendiga tjocka böcker och vinylfetischister) ihop? Hmm...

I dagens samhälle, i kulturdebatter och framförallt hos IT-gurus och datanördar pratas det ständigt om snabbheten, enkelheten och tillgängligheten. Målet, meningen, njutningen och framtiden finns - enligt dem - att hitta där någonstans...

Varför talar ingen om vikten av att vara svår att nå? Statusen i långsamheten och krånglet... Att esoteriska format och kostsamma distributionsformer kan vara nog så viktiga? Kanske för att devisen att "information ska finnas tillgänglig för alla", "alla ska kunna bilda sig en uppfattning" osv. är starka? Ja, till viss del är det såklart så, men med "en konstant tillgänglighet till allt" finns det nog en stor risk att hungern efter det svårtillgängliga och otillgängliga kommer att öka. Vissa vinylskivor och tjocka krångliga böcker kanske? Det som inte finns tillgängligt via Internet? Bloggar och liknande kanske till viss del slog igenom på grund av sin lättillgänglighet, men en motreaktion kanske kan skönjas? Ett sug efter diktsamlingar, svåra att få tag i, utgivna i begränsade upplagor? Kanske det?

Så därför är mitt grepp att posta mindre frekvent här bara ett första steg. Jag funderar på att gå över till något annat format. Flaskpost kanske? Små lappar på avlägsna platser i bortglömda delar av stan? Kanske anteckningar i en gammal hederlig dagbok (kanske med ett litet lås på?). Sedan - någon gång i framtiden - kan man ge ut dem i pappersformat, i en upplaga om ett exemplar - och sälja det dyrt...

Inga kommentarer: