2005-04-12

Under nåt år nu så har Jens Lekman framstått som en av popmusikens stora romantiker. Närhelst när man får ont i huvudet av elektronica, blir matt av alla nya unga rockband, vill sitta ner när ny dansmusik spelas och vill sälja sin TV när ännu en hip-hopare invaderar rutan - har man kunnat sätta på några låtar av herr Lekman och plötsligt förflyttats till en lite vackrare, lite snällare och just en lite, lite mer romantisk värld. Han har hållt på och släppt skivor i en två år men hans fina stunder är ändå redan otaliga: från Black Cab till At the department of forgotten songs på Secretly Canadians hemsida. Från Våren i Paris till USA-turné. Problemet är väl bara att han liksom började på topp; och att man undrar - hur ska han gå vidare nu (jag bär trots allt på en liten, liten rädsla för att han ska fastna i någonting så fånigt som det stora, farliga singer/songwriter-träsket)?

Sommaren för två år sedan bevittnade jag Jens, på den tiden han gick under namnet Rocky Dennis, på den lilla klubben Våren i Paris på Café Mix i Stockholm. Han hade då bara släppt en vinylsingel, vilket dock inte hindrade honom för att knocka den tappra, lilla skaran framför scenen fullständigt - från en cover av Jonathan Richmans Higher Power till sin egen Higher Power. Och många av hans låtar lät som klassiker redan första gången man hörde dem. Jag gillade också starkt att han i början blandade ett charmant låtskrivande med spännande samplingar och ljudbilder likt en Göteborgsblandning av Paul Simon och The Avalanches. Samplingsbiten tycks han delvis ha dragit ned på den sista tiden (vilket kan bero på en rättighetsproblematik), för att istället jobba mer med det orkestrerade och arbetandet med livemusiker.

I helgen var fetichisten igång igen och Jens senaste sjutummare The Opposite of Hallelujah inhandlades. Och det är vid dessa tillfällen som man tackar gudarna för välsorterade skivaffärer som Pet Sounds. Omslaget är ljuvligt och låtarna låter bra. Ska snart spelas igen! Problemet är nog bara det att jag har sådana väldiga förväntningar. Jag vill att han gång på gång ska ta mig till den där sommarkvällen för två år sedan...

Om han klarar det igen får jag tillfälle att se på den alltid lika efterlängtade Popagandafestivalen i slutet av maj. Jag tror att han kommer att klara det utmärkt. Efter en vår i USA och England tror jag att han kommer att ta oss med storm!

3 kommentarer:

Leopard sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Leopard sa...

Din timing är oklanderlig. Du fångade mig mitt i en riktig Jens Lekman-period. Det är nu har har visat att han är mer än "bara" bra.

The Opposite of Hallelujah är suverän. Besinningslöst härlig.

Att han ska spela på Popaganda var en nyhet för mig, en glad sådan. Synd däremot att inte Laakso spelar.

Elias sa...

Ja, jag tror den kan vara suverän... Måste bara hem och spela den några gånger till innan jag bestämmer mig!