2005-04-25

Nu är jag såklart en smula fördomsfull, men varken landet Danmark eller folket danskarna verkar särskilt trevliga. De tycks smårasistiska, smygnationalistiska, konservativa, buffliga - och så pratar de ju såå fult. Så jag gillar inte Danmark, inte alls - förutom när det kommer till film. Jag vet inte riktigt hur det går till, någon annan konstform från Danmark har aldrig slagit an någonting, men när det gäller filmskapandet då funkar det...

Så, jag skulle tycka att det var tuffare om jag gick igång på något som Life Aquatic, men näh, när det kommer till film så ska det tydligen vara Mike Leigh eller nåt danskt för att man ska gå igång... Jag är helt enkelt en sucker på de där små, enkla filmerna med de stora känslorna.

Så mina förväntningar var ganska höga på Susanne Biers nya film Bröder. Jag var i och för sig lite kluven till hennes förra film Älska dig för evigt. Den var ju lite väl tårdrypande, spelade lite väl duktigt på de rätta känslosträngarna - å andra sidan gjordes det ju otroligt bra. Och Bröder hade ju fått väldigt fina recensioner! Men jag blev lite besviken faktiskt. Ok, Bröder var bra, men använde hon inte lite väl många av samma knep som användes i Älska dig för evigt? Tonen kändes inte riktigt lika klar. Och när det gäller den här typen av känslodramer märks det direkt om det bara är en liten promille där anslaget missar. Svårt!

Nu ser jag istället fram emot Manderlay.

Inga kommentarer: