2005-04-04

Läser just nu parallellt Malte Perssons två böcker: romanen Livet på den här planeten och diktsamlingen Apolloprojektet. Det var längesedan nu som jag satte upp dem på den inre "böcker-att-läsa-listan", men det är först nu som de hamnat högst upp i "böcker-att-läsa-högen". Och jag tror det var på tiden! Efter att ha läst lite om Malte, och lite kulturjournalistik och liknande av Malte (främst på Expressens kultursida) har jag gissat mig till att han nog delvis har en litteratursyn som påminner om min. Och att vi nog har en del gemensamma författarfavoriter i sådana som Erik Beckman, Willy Kyrklund och Thomas Pynchon (det behöver ju i och för sig inte alls betyda att jag på något sätt skulle gilla Maltes litteratur...)

Genom recensioner och annat har jag fått mig pådyvlat att Livet på den här planeten ska vara en fullkomligt uppspeedad och oförståelig (inte nödvändigtvis dålig) textmassa där associationer, bilder och metaforer fullkomligt får spader och att det liksom inte finns nån hejd på det hela. Har för mig att någon kritiker skrev att boken hade sina stunder men att Malte nog borde ha taggat ner lite och försökt strukturera upp det hela lite mer (vet inte om det var någon speciell kritiker eller om det bara var så som det brukar låta och så som man är van att höra det och att den typen av kritik liksom växt in i huvudet och blivit vad man ibland får stångas mot om man hävdar den typ av litteratur som Malte representerar som njutbart överlägsen t.ex deckargenrens litteraturtyp). Och nu ska väl jag egentligen inte uttala mig; jag började läsa Maltes bok idag på tunnelbanan och har en del kvar, men än så länge säger jag bara: hej! det här är ju bra och väldigt underhållande och roligt. Och så kan jag inte heller förstås låta bli att fortfarande önska mig ännu mer! Skruva upp tempot ännu ett snäpp! Jag vill ha litteratur som likt Sun Ra skjuter rakt upp och ut i rymden! Men det kanske bara är den trotsige i mig som talar? Om Malte sen tål att nämnas i sådana som Kyrklunds och Beckmans sammanhang får nog framtiden utvisa. Apolloprojektet är stillsammare än Livet på den här planeten och på något sätt också sorgsnare, men även den - kul, underhållande och skarp. Så: jag gillar Maltes böcker och, som hon tjejen i filmkrönikan brukar säga, det ska bli kul och se vad han hittar på här näst.

Malte har förstås också en blogg.

Inga kommentarer: