2005-02-15

Imorgon pratar Daniel Sjölin på Stockholms stadsbibliotek om sin andra roman "Personliga Pronomen". Synd att man jobbar och inte kan vara där och lyssna!

För "Personliga Pronomen" är en (melod)roman som just nu drabbar mig! Den är intressant! Nu har jag läst precis halva boken och den känns lockande och tilltalande på två plan: dels tematiken och det tydliga, moderna svenska postindustriella klassperspektivet - och raseriet! Det var länge sedan man möttes av ett sådant hat mot och en sådan sorg över Stockholms rika, och fram för allt, nyrika klasser. Det är detaljerat och ofta träffsäkert. Sedan är det språket. Trassligt, vildvuxet och våghalsigt. I vissa stunder tänker jag faktiskt på allt från Willy Kyrklund till Thomas Pynchon. Men hela tiden med en skruvad hård realism.

Ja, vi får se hur det slutar...

Inga kommentarer: